Clark to your Kent

Den här lilla saken hade jag tänkt lägga upp redan i går, men jag hann inte.
Kolla rubriken. Vadå "fackets"? Låter som att det bara finns ett fackförbund i hela landet. Och i den här historien är det ju dessutom IF Metall som är facket!
Förmodligen menar webbredaktören "fackens". Men inte heller den varianten hade varit något vidare. Vilka fack?

Den här Metro-artikeln är dålig journalistik på så många sätt.
Den drar tveksamma slutsatser, väcker fler frågor än den ger svar på — och gör läsaren (åtminstone mig) ordentligt frustrerad.
Låt oss börja med rubriken. Den drar på orden "bimbo" och "missfoster", ord som reportern redan i ingressen konstaterar är sällsynta. Men ok, det är redigerarens fel.
Frågan är hur sällsynta dessa ord är. Och hur vanliga orden som "förekommer ofta" är.
Det får vi inte svar på. I ingressen hänvisar reportern till Stockholms stads undersökning (i bestämd form), men det är allt vi får veta om den. Ingen återkoppling i texten, ingen faktaruta, inga siffror — no nothing!
Vi får inte veta hur reportern tagit reda på det hela. Brödtexten handlar om en skolinspektör som talat med elever som kallats otrevliga saker av sina lärare.
Är det dessa samtal som är Stockholms stads undersökning?
Sist men inte minst: "Lärarmobbning av elever är vanligt i svenska skolor, visar Stockholms stads undersökning."

Hur görs kopplingen Stockholm-svenska skolor? Är det reportern som står för den?
Suck. Min bloggkritik blev än själva artikeln.
Undrar vad det säger om mig.

"Det går inte att modernisera en institution vars enda poäng är att den är omodern [...]."

Så koncist. Så klockrent.

Läs mer här.

Jag kan kanske köpa att hans (Kent Olsson!) namn inte nämns på startsidan, i puffen. Ett taffligt försök att skapa nyfikenhet och locka till ytterligare ett klick. Men när det inte dyker upp förrän man läst en tredjedel av texten, då är det bara dåligt.
Dessutom är texten riktigt illa skriven. "Valberedningen i IFK Göteborg har idag meddelat sitt förslag avseende de val som skall ske på föreningens årsmöte den 9 mars. Valberedningen, som består av Gunnar Larsson, Peter Wiklander och Leif Nilsson, behövde [...]"

Att inleda en brödtext på det sättet, det är fan ren inkompetens. Luktar amatörmässigt pressmeddelande lång väg.

Nu: En kort språklektion — ett exempel på metaforer inom journalistiken.



Förtydligande: Vad Wennman egentligen menar, är ju inte att han blir förvånad om Svennis överlever veckan. Han tror ju inte att den svenske tränaren kommer att mista livet under de kommande sju dagarna.

Vad olika man kan se på världen!
Läser i morgonpressen att stavhopparen Alhaji Jeng träffades farligt nära ögat av ribban under en tävling i Göteborg och tvingades sy två stygn.

Rubriken i dagens Expressen: JENG SPETSAD I ÖGAT

Oavsett om ribban träffade Jeng i eller intill ögat undrar jag en sak: Hur i helvete kan man spetsas av ett trubbigt föremål?

Kvällspressens ständiga haussande av de egna är tröttsamt. Men ibland är det så desperat att det nästan blir rörande.

På Sport-expressens insida finns en liten presentation av tidningens profiler. Man har försökt att ge den tyngd genom att presentera källor till alla epitet. Den lyder som följer:

• Mats Olsson - vinnare av Stora journalistpriset.

• Johan Orrenius - årets fotbollskrönikör (enligt FourFourTwo).

• Marcus Birro - Årets sportkrönikör och årets sportbloggare (enligt Svenska Fans läsare).

• Henrik Rydström - Svensk mästare 2008! Sveriges näst bästa sportbloggare (enligt Svenska Fans läsare).

• Mathias Lühr - bäst på nyheter!

Jag saknar något på Lühr.
En källa kanske?
Särskilt när man har ansträngt sig så för att etablera en trovärdighet i listan hela vägen ner till hans namn.
Kan det vara så att... nä... att han INTE är bäst på nyheter? Nä...

Vad kan vara värre för en superkonservativ kristdemokrat än få se sitt namn felstavat i tidningen?
Tja, vad sägs om att bli felaktigt outad som homosexuell?
Detta hände KDU:s ordförande Charlie Weimers i Metro i dag. Weimers, som har ett förflutet i det högerextrema nätverket Engelbrekt, presenteras när han uttalar sig i en artikel om homoäktenskap. Resultatet är väl sådär:

"Charlie Wiemers, ordförande i KDU och själv homosexuell..."

Tror ni att han fick textkritik?

"Jag trodde att guldruschens glada dagar var över så jag frågade några tjusiga negresser som satt bredvid vad hon egentligen höll på med."

Känns inte helt PK va? Tänk om det varit män han skrivit om, vilket ord hade han använt då?


Läs hela inlägget här.

Vad tydligt det kan bli när en reporter inte riktigt har förstått ett ord eller ett sammanhang, men väljer att skriva ändå. Eller, som jag förmodar att det har gått till i det här fallet, när en reporter inte har reflekterat över att alla inte besitter samma kunskaper som reportern.
När DN skriver om nattens upplopp i Rosengård på nätet ser ingressen ut på följande vis:

"Under onsdagskvällen och natten till torsdag eskalerade motsättningarna mellan ungdomar och polis i Rosengård i Malmö. Det brann på flera platser i bostadsområdet och polisen attackerades med raketer och stenar. Ett 30-tal personer från autonoma grupper tog sig till stadsdelen för att delta i upploppet."

"Autonoma grupper." Det har reportern tagit direkt från sina poliskällor utan(?) att reflektera över vad det egentligen betyder, eller snarare, utan att reflektera över att gemene man troligen inte vet vad som avses med "autonoma grupper" i de här sammanhangen.

"Vaddå, självbestämmande grupper?" tänker de läsare som faktiskt vet vad ordet autonomi betyder.

Reportern måste självfallet förklara vad polis och rättsväsende menar med "autonoma grupper".
Jag gör det här och nu: Med uttrycket "autonoma grupper" avses här, med största sannolikhet, det som brukar kallas autonom vänster, mer korrekt "utomparlamentarisk vänster" — av Säkerhetspolisen (Säpo) kallad den "autonoma miljön".

Har åkt kollektivt två dagar i rad — och därmed läst Metro.
Det finns alltid något att säga om Metro.
I dag läste jag exempelvis samhällsdebattören (samhällsagitatorn...) Johan Staël von Holsteins sista krönika för tidningen. Har i jobbet haft en del att göra med von Holstein, och han är alltid roande. Även så i denna krönika.
Texten är en enda lång peppning till Sveriges alla rättshaverister.

"Godta aldrig ett nej! Ge dig aldrig om du vet du vill eller tycker att du har rätt. [...] Ifrågasätt allt och alla!"

Även modstulna kapitalister får sitt:

"Ta för dig! Den som gapar efter mycket vinner ofta hela stycket!"

Och landets alla obildade gaphalsar, de får sitt de med:

"Lyssna inte på förståsigpåare och nejsägare. Du är lika bra som dem, minst!"

Gårdagens krönika var roande den också, skriven av journalisten och partydjuret Hanna Lindberg:

"Jag äter inte kött, dricker inte sprit och är inte ens särskilt social."

Hon skriver att hon inte vill gå på julfest med sina kollegor.
Du, Hanna, det är nog ömsesidigt.

"Kalla mig gärna tråkboll" avslutar hon.
Ok.

---

I samma nummer fanns lite annat smått att gnälla på och svära över, exempelvis den skakade nyheten om en tioårig tjej som skrev ett brev till Fredrik Reinfeldt — och fick svar.
Tung samhällsjournalistik.

På spelsidan skriver Metros "spelexpert" Jesper Fallenius en liten betraktelse under vinjetten "I huvudet på...":

"El clásico blev ingen klang- och jubelföreställning, men ändå en bra fotbollsmatch. Barcelona vann till slut välförtjänt, men hade Drenthe satt sitt friläge så...

Nu gjorde han inte det, så frågeställningen är på så vis ointressant [...]."

Jamen, för helvete, om den är ointressant — skriv inte om den då!
Elementärt jävla journalistiskt tänkande.

EXTRA EXTRA: Claes de Faire, reporter på branschtidningen Resumé, tar tjänstledigt i två månader.

Är detta möjligtvis information som sprids via ett mejl till hans närmaste medarbetare?
Nej, i skrivande stund är det den konkurrerande branschtidningen Dagens Medias toppnyhet.
Starkt jobbat! Här pratar vi nyhetsvärdering i toppklass.
Vet någon som inte läser Resumé eller polar med Schulmangruppen ens vem Claes de Faire är!?

GP:s sportreporter Ulf Niklasson är en trevlig prick, men jäklar, han är ingen stilist. Det är inte ok att inleda brödtexten i en artikel på det här slentrian- och amatörmässiga viset:

"Om man blickar ut från köksfönstret så kanske inte den allsvenska premiären är det man i första hand tänker på."

Han kunde lika gärna ha inlett texten med "inte för att jag tror att någon bryr sig, men...".
Nästa mening är också en höjdare:

"Fast faktum är att premiären (preliminärt den 5 april) närmar sig..."

Jo. Man kan ju faktiskt säga att den har närmat sedan allsvenskan tog slut för en dryg månad sedan.

Kolla den markerade satsen i AB-artikeln nedan. Vad i helvete har det med saken att göra!?