Adaktusson tog sitt liv i häktet?
Kvällstidningskritik: stilistiken
Nu skall ni få se på lite riktigt finlirsgnäll (härligt ord för övrigt). Jag bara måste få ge ett exempel på en sak jag ofta hävdar, nämligen att skymningspressen knappast samlar på sig de vassaste stilisterna i sin jakt på unga förmågor.
Jag ser verkligen framför mig hur reportern bygger upp sin ingress, skriver den sista meningen — närmar sig crescendot — lägger till ett tankstreck och skriver: "och lämna Juventus".
Jo tack. Det har nog läsaren förstått innan han/hon tagit sig förbi det onödiga tankstrecket. För att kunna återvända till Premier league är det ju rätt nödvändigt att först lämna Juventus.
Hade reportern inte varit så angelägen att åstadkomma lite dramatik så hade han givetvis avslutat ingressen med en mening i stil med:
"Nu skriver brittisk press att den svenske landslagsförsvararen kan lämna Juventus och återvända till Premier league i sommar."
Inte bara kvällisarna
GP skriver i dag att Belinda Olsson tar över SVT Debatt i höst:
"Men enligt flera källor till GP är det journalisten och författaren Belinda Olsson, 35, som ska leda debatten i höst."
Eftersom de ansvariga på SVT inte har outat vem nästa programledare blir ens för redaktionen så måste någon insatt person ha läckt något till GP.
Eller?
En kollega, med god insyn på GP (som skvallerpressen skulle ha formulerat det), kommenterade historien för mig i morse:
— De har inga källor alls.
— Men, det står ju att de har flera källor, invände jag.
— Nej, de har flera som gissar att det blir så.
Hur fan skall folk ha förtroende för journalister om/när det går till så!?
Blir så jävla trött. Det här bekräftar ju bara folks fördomar om journalistik.
Jag avskyr när folk bekräftar fördomar.
Farliga medarbetare
Helt apropå ingenting. Tillämpningen av Las (Lagen om anställningsskydd) inom medievärlden är ett i samma värld ständigt debatterat träsk.
Så här ser i alla fall SVT:s VD Eva Hamilton på alla som inte är fastanställda (citat ur ett principdokument för bemanning på SVT):
"När risk föreligger att en tidsbegränsad anställning kan leda till ofrivillig tillsvidareanställning kommer bemanning i stället att ske via bemanningsföretag."
Alla programanställda (tidigare kallade projektanställda), det vill säga en stor del av personalen (på båda sidor om kamerorna) bakom mängder av SVT-produktioner, är att betrakta som risker för företaget. Typ.
Fortfarande förbannad
En liten uppföljning på gårdagens "rasande". Eller, uppföljning och uppföljning... mer rasande helt enkelt.
I nedryckaren (förmodligen inte författad av reportern utan av webbredaktören, men ändå) till låtsasnyheten om det så kallade gubbuppropet står det att "GW ska hjälpa Alf Svensson få en plats i EU-parlamentet".
Exakt hur skall han göra det, undrar jag då?
Genom sitt enkätsvar? Där GW säger "Han (Alf, min anm.) är en utomordentligt professionell politiker och jag tycker att inom mitt parti, Socialdemokraterna, har vi alltid haft en märklig ambivalens till EU som jag inte delar".
Shit, Big Alf lär hjula runt Gränna av upphetsning över den tunga draghjälpen från GW.
Nä, det här är verkligen ren och skär luft, snyggt förpackad för att lura läsarna att de läst en nyhet.
Kvällstidningskritik: Nyheter, petningar och kändisar
Alltså, det här är så dåligt att jag inte vet var jag skall börja.
Men låt oss ta det från början.
Punkt ett, nyhetsvärderingen: Varför väljer Aftonbladet att publicera denna text just nu?
Att Alf Svensson kandiderar till EU-parlamentet är nämligen ingen nyhet, det tillkännagavs redan i mitten av januari, och kandidaturen har definitivt inget med Ella Bohlin att göra.
Svensson hamnade på listan eftersom KD:s partiledning inte ville se kontroversielle riksdagsmannen Lennart Sacrédeus på listan, trots att denne nått en topplacering i partiets interna provval.
Där kan vi snacka om petning i ordets rätta bemärkelse.
Det tar oss smidigt vidare till nästa punkt i kritiken av denna utomordentligt erbarmliga text.
Punkt två, exakt vad är en petning?
Brödtexten inleds med följande meningar:
"Alf Svensson, 70 år och still going strong, kämpar för att bli vald till EU-parlamentet.
Får han tillräckligt med personröster kan Ella Bohlin, 30, petas som KD:s representant i Bryssel."
Ööh, ingen av dem sitter i dag i EU-parlamentet. Båda är valbara. Om nu Alf får fler röster än Ella i ett demokratiskt val, betyder det att hon petats?
Från vad i så fall? Hon sitter ju inte i parlamentet!
Punkt tre, den helt väcka kändisvinkeln.
Ingressen:
"Här är 'Gubbuppropet' som kan göra att Kristdemokraternas förre ledare Alf Svensson snor Ella Bohlins plats i EU-parlamentet.
Leif GW Persson, Gert Fylking och Ny Demokratis tidigare ledare Ian Wachtmeister vill skicka honom till Bryssel."
Ella Bohlins plats? När blev den hennes?
Och vilka är dessa män att skicka någon till EU-parlamentet? Av texten kan man förstå att de kampanjar för Alf.
Eller?
Är det kanske så att Bladet bara frågat vad de tycker om Alf? Det är inte helt solkart.
Nej, Per-Ola Ohlsson, det här jobbet kan du fan inte vara helt nöjd med.
Kvällstidningskritik: Katastrofjournalistik
Men vad gör man inte i väntan på att någon faktiskt skall smittas av grisflunsan?
There is no need for profanity
När Barças spel skall beskrivas känns det befogat med vilka svordomar som helst, inget är för grovt för Anna Brolin, som väljer... jäklar.
Nä, nu gick hon väl över gränsen ändå?
Breaking news
Det finns ett program som heter News Crawler. Det är ett av alla program hjälper dig att hålla dig à jour med vad som skrivs på nyhetssajter med hjälp av en RSS-feed.
Visst är det en jäkla tur att man kan få upp små rutor med de största och viktigaste nyheterna nere i bildskärmens högra hörn?
Kvällstidningskritik: Grundskola, någon?
"Ta" självmord?
Seriöst?
Var fan hittar Aftonbladet sitt Klickfolk egentligen!? TA SJÄLVMORD? Det lär man sig för helvete i grundskolan, att det på svenska heter BEGÅ självmord.
Kvällstidningskritik: Nyhetsvärdering
”Polarn var över och hälsade på härom veckan och tog som vanligt med sig en Aftonbladet. Jag måste säga att jag gillar Sportbladet eftersom många av fotbollsskribenterna är riktigt bra — Bank och Niva till exempel — men när jag får se framsidan från den 19 mars så skäms jag.
I stort sett hela framsidan är täckt av en artikel om Power Play, ett av Sportbladets tv-program, och en intervju med en av tidningens ishockey-reportrar. Det är nog något av det pinsammaste jag sett.
Vad f-n är det för en nyhet? På första sidan?
Håller de verkligen på så där? Vad tycker journalisterna? Är det någon som vet? En tidnings uppgift är ju att förmedla nyheter, att informera läsarna om vad som pågår i sportvärlden.
Det handlar ju om journalistisk integritet. Hur kan en nyhetschef motivera en sådan första sida?”
Han har helt rätt! Det är egentligen rätt sjukt att jag inte har reagerat på det här tidigare — det skrämmer mig lite att jag missat detta. Jag behövde inte gå längre än till dagens Sportbladet för att se att han har rätt!
Ettan (förstasidan) pryds i princip helt av en stor annons om en tjänst som Aftonbladet erbjuder. I form av en nyhetsrubrik.
Kan det anses vara tidningens största nyhet för dagen?
Dessutom har de ytterligare en egenannons (som den här typen av grejer egentligen kallas) i högerspalten. En ynka liten sportnyhet syns, högst upp i vänstra hörnet.
Oberoende journalistik
Inga inlägg den senaste tiden. Men det här är verkligen värt att uppmärksammas: Enligt Aftonbladets före detta chefredaktör Anders Gerdin har LO, som äger 50,1 procent av tidningen, försökt styra det redaktionella innehållet i tidningen.
Att ägarna anställer en LO-vänlig chefredaktör till ledarredaktionen är en sak, men att ställa krav på vem som skriver — och på vad som skrivs — på nyhetsplats och på debattsidorna, det är en helt annan.
— Man ville tysta röster som avvek från det de tyckte var den rätta linjen, säger Anders Gerdin till Expressen.
Enligt Gerdin ville LO-ledningen (Wanja Lundby-Wedin och Erland Olausson) tydligen skrota debattredaktören Lotta Gröning.
— Lotta Gröning var inte ett populärt namn hos de LO-representanter som satt, och fortfarande sitter, i Aftonbladets styrelse. LO tyckte inte att Gröning skulle representera Aftonbladet utåt.
— Wanja och Erland ville ha en sosse man kunde lita på som debattredaktör. Det var inte Lotta Gröning. Man tyckte att sossarnas och LO:s synpunkter inte kom fram tillräckligt. Man ville i stället ha en ny debattsida i anslutning till ledarsidan. Detta var jag stark motståndare till. Jag ville inte ha en debattsida som styrs och är beställd av ägarna.
Även Lena Mellin var impopulär, hävdar Gerdin i Expressens intervju.
— Synpunkterna på Lena Mellin gick ut på att hon på allmän plats fick framföra åsikter som de tyckte gick stick i stäv med sossarnas och LO:s linje, och avvek från ledarsidans mer vänliga hållning till partiet och LO.
Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein, anställd av LO, säger dock emot.
Kvällstidningskritik: textreklam
Oberoende journalistik?
Aftonbladets text (som levererats av Minimedia, vilket jag förmodar är en nyhetsbyrå) inleds på sedvanligt vis. En omskrivning av en utländsk tidningsnyhet.
Inget att hetsa upp sig över.
Men kolla vad som följer rakt nedan.
Är inte det en reklam för SAS så säg. Med direkt koppling till texten.
Solklar textreklam.
Blir faktiskt förbannad. Det kan framstå som en petitess, men det är den typen av grejer som gör det svårt att försvara sig när folk påstår (och det händer) att vi journalister är rätt korrumperade ändå.
Vikten av att INTE missa ett ”inte”
Den här historien är intressant. Den ryska ambassadens pressattaché överreagerar och Melodifestivalens projektledare skickar blommor och ber om ursäkt. Gör en pudel.
Problemet är att projektledaren gjorde pudeln utan att förankra den hos sina chefer på SVT, som ju marknadsför sig som "fri television".
Därför gick SVT ut och tog avstånd från projektledarens ursäkt, vilket redovisas i TT Spektras text (på bland annat gp.se).
Nu till poängen: Vissa ord skall man verkligen inte glömma att skriva ut. "Inte" är ett sådant, eftersom meningens betydelse då blir den motsatta.
SVT vill alltså INTE betrakta blommorna...
Larger than life
KG lägger ner, om någon nu är intresserad.
Det sjuka är den självbild han verkar ha odlat de senaste åren.
Jag tycker inte att det är tillräckligt mycket av mig i rutan. Typ.
Titta på inslaget nedan. Storhetsvansinnet personifierat.
Viskningsleken in absurdum
En missuppfattning föds och sprids lättare än man kan tro.
Utan att gå inte på detaljer (för det orkar jag inte just nu) kan jag berätta att jag den här veckan har jag rekat på ett aktuellt debattämne. Jag har läst bloggar och tidningsartiklar, lyssnat på radioprogram, läst mängder av lyssnar- och läsarkommentarer samt intervjuat ett tjugotal personer på telefon.
ALLA har utgått från samma scenario när de diskuterat frågan.
Problemet, vilket inte många känner till, är att det scenariot inte existerar.
Jag utvecklar en annan gång.
Kanske.
Kvällstidningskritik: en samvetsfråga
"Här ber kungen om mer pengar" dundrade Aftonbladet i en rubrik för några dagar sedan.
Texten inleddes i samma stil:
"Bröllop kostar. Även för kungligheter.
Nu kräver hovet mer pengar från regeringen."
En jättebra nyhet — om den vore sann.
I dag begärde jag en kopia av hovets budgetunderlag (en offentlig handling) som skickats till finansdepartementet. Där redovisar hovet vad pengarna de får av staten använts till och kommer att användas till.
Ett stycke i dokumentet berör bröllopet, och är det stycke som Aftonbladet bygger sin nyhet på:
"Under försommaren 2010 kommer Kronprinsessan att ingå äktenskap. Planeringen för bröllopet har påbörjats liksom uppbyggnaden av eget hushåll. Vilka anspråk det kommer att ställa på personella och ekonomiska resurser kan för närvarande inte överblickas. Vi ber att få återkomma med information i denna fråga."
Ber att få återkomma. Med information.
Teoretiskt sätt kan det ju lika gärna bli så att kungen/hovet finner att de pengar som staten redan pyntar för att ha ett kungahus (apanage o s v) räcker gott!
Kan man då, med gott samvete, verkligen påstå att hovet kräver mer pengar?
Om någon undrade vad som menas med supporterjournalistik
Watch your back!
Hade du satt ditt namn på den här texten?
"Under pälsen döljer sig, tro det eller ej, en mänsklig skådespelare. Är han lika pälsbeklädd även utan kostym[...]"
Hade du satt din byline (ditt namn) på en sådan text, stolt visat upp vem som stått för det journalistiska mästerverket?
