Clark to your Kent

När försvann infinitivmärket ur svensk journalistik - och vart tog det vägen?



Det blir ju halv obegripligt. Tarzan hade fan skrivit det bättre.

För övrigt vill jag återigen påpeka vilket suveränt språk svenskan är. Du kan skapa ord som golffolksklichéer.

Svenskan är i mina ögon ett härligt språk av många anledningar. Kanske mest på grund av att sär- och ihopskrivningar är betydelseskiljande. Det ger oss givetvis särskrivningar att förargas över — men framför allt möjligheten att hitta på nya, tidigare helt oanvända verb, substantiv och annat skoj.

Med hjälp av alkohol, häng och väldigt mycket fritid gav oss Barcelonavistelsen tre nya praktfulla svenska ord/uttryck, varav ett är opublicerbart (tack för den E ;)

Vi fick ett adjektiv: purfinsk
(förklarar sig självt)

Och vi fick ett verb: spontankebaba
(när man hungrig och dåsig går från en lång dag på stranden och plötsligt glider ner vid ett bord på en sunkig kebabrestaurangs uteservering för en saftig bab och en iskall Estrella Damm)

Bloggandet blev lidande i Barcelona av en mängd olika orsaker (alla positiva!).
Men nu är jag tillbaka. Mer stressad än någonsin.
Jag skall nämligen skriva om golf den närmaste veckan — en sport jag aldrig har utövat och där alla mina kunskaper kommer från lite tv-spelande med polare.
För att vara på den säkra sidan sitter jag nu på redaktionen och författar en liten lathud, en golflathund... som jag precis insåg även kan utläsas/uttalas gol-flat-hund.

Har aldrig träffat på en golande homosexuell tik, men visst hade det varit intressant?

Nu blir tragiskt, makabert och lite (men bara lite) roligt. Man inser ibland att man jobbar i en stundtals hård bransch, som i dag när jag satt och ändrade lite i en punkt i redaktionens PM-program.
Genom att klippa, klistra och skriva till hade jag plötsligt skrivit att en manskropp hade hittats dödmördad.
Ett nytt ord! Och ett hårt sådant därtill.
Dödmördad. Känn på det.

När jag jobbade på en mellanstor lokaltidning i en mellanstor svensk stad för några år sedan hade jag och en kollega en pågående liten tävling. Vi skulle så ofta som möjligt i våra texter få med att personer vi skrev om "värnade om det goda samtalet".
Sjukt roligt.

Det skall sägas att min kollega lyckades bättre än jag. Men det berodde nog mest på att han var kommunreporter och skrev om politiker dagarna i ända, medan jag oftast var kvällsreporter och mest skrev om olyckor och sena jippon.
Hur som helst har jag sedan dess varit extra svag för floskeln att någon värnar om det goda samtalet.

En annan favorit, som jag inte vet var jag fått den ifrån, är "mörkermän i kulisserna". Google ger bara EN sketen liten träff på uttrycket (i ett inlägg postat för endast en vecka sedan i ett forum för vetenskap och folkbildning!).
Som jag skulle vilja skriva om förekomsten av dessa mörkermän i kulisserna. Får väl nöja mig med bloggen så länge.


PS. Uttrycket "värnar om det goda samtalet" ger två google-träffar. DS.

Varför heter det "olaga hot"?
Finns det lagliga former av hot?

Har lärt mig ett nytt verb i dag.
Aktbilagera.
Det är vad avdelningarna på tingsrätten gör när de får in ett åtal från en åklagare.