Kvällstidningskritik: Katastrofjournalistik

Men vad gör man inte i väntan på att någon faktiskt skall smittas av grisflunsan?


En politisk gigant



Johan Pehrson
(FP) är helt jävla enorm. Bokstavligt talat.

Och Xavi ville inte vara sämre


Så var det dags igen...

...dags att hylla Iniesta. Första målet mot Sevilla i går, två minuter in i matchen.


Bollnostalgi

Mycket fotboll nu. Varför inte lite nostalgi?
Råkade hamna på Wikipedias sammanställning av trupperna i fotbolls-VM 1994. Visst, alla minns Sveriges brons, Baggio, Romário etc. Men VM -94 var (på olika sätt) även Daniel Amokachi, Roberto Mussi, Luis García, Enzo Scifo, Wim Jonk, Peter van Vossen, Alain Sutter, Ronaldão, Viola, Viktor Onopko, Ulf Kirsten med flera.
Aaah, vilka minnen.

Tintin — världens främsta frisparksskytt



Daily Mail gav sig nyligen på att ranka världens bästa frisparksskyttar genom tiderna. Naturligtvis blev det en historielös lista där spelare som är — eller nyligen var — aktiva är överrepresenterade. Listan toppas dessutom av, suck, David Beckham.

10) Sinisa Mihajlovic
9) Zinedine Zidane
8) Zico
7) Paul Gascoigne
6) Rivelino
5) Roberto Carlos
4) Ronaldinho
3) Cristiano Ronaldo
2) Juninho Pernambucano
1) David Beckham

Nåväl. Att hetsa upp sig över dylika listor är fånigt eftersom de är extremt subjektiva och knappast författade av några superexperter. Men kort kan sägas att Roberto Carlos har ett oförtjänt gott rykte som frisparksskytt på grund av det suveräna skottet från för-VM 1997 när Brasilien mötte Frankrike (brassen är femma samtidigt som Hristo Stoichkov är 43:a!), samt att jag saknar Gianfranco Zola på tio-i-topp-listan.
Men framför allt saknar jag Ronald Koeman, allmänt ansedd som världens bästa frisparksskytt när han var aktiv.
Att holländaren bara kunde gå på kraft är inget annat än en myt. En myt helt utan substans. Koeman sköt visserligen hårdare än, typ, alla andra - men killen kunde även knorra.
Hans ansats gav en väldig kraft: två korta steg följt av ett långt, vilket gav en enorm pendelrörelse innan foten träffade bollen (i slutet av videon nedan finns en grafik baserad på hans frisparksmål i Barcelonas 5—0-seger mot Real Madrid 1994 — ett vackert mål som vevas några gånger i videon). I andra hälften av videon finns några riktiga pärlor (notera även musikvalet, en pärla det med?).
Slänger även med Tintins underbara långskott mot Porto i CL-semin 1994.



 

Bästa ligan?

Bästa ligan hit, bästa ligan dit. En "debatt" som i mina ögon är rätt tröttsam. Kan det inte vara så att det faktiskt inte finns EN bästa liga, utan snarare två, tre som är på jämnstark nivå om du bedömer dem sett över mer än ett par säsonger?
Och argumentet som alla Premier league-fantaster använder sig av just nu — det vill säga "engelska ligan är bäst, kolla bara på hur många engelska lag som nått semifinal i Champions leauge — well, det argumentet bemöter jag så här: Mäter man en ligas styrka enbart på hur bra de tre, fyra bästa lagen är? Eller bör man mäta den på hur bra alla ligans lag är?
En aspekt som sällan dyker upp i diskussionen är underhållningsvärdet. Där är den spanska ligan överlägsen — tycker jag. Intensitet är inte allt för mig (därmed röstar jag inte på Premier league). Inte heller teknik i kombination med taktik och utpräglat försvarsspel (därmed röstar jag inte på Serie A).
Jag gillar teknisk anfallsfotboll — och därför håller jag spanska Primera División som världens mest underhållande och spännande liga.
Ett bra exempel från helgen följer nedan. Real Betis mot Sporting de Gijón. Ligaelvan mot fyran från slutet (efter matchen klättrade Betis en placering). Två lag som knappast har rosat marknaden den här säsongen. Då bjuds vi ändå på sådana här anfall:
 

En snilleblixt



"Hm, vi måste komma på en historia som lämpar sig att göra en stor Hollywoodfilm av."
"Hm."
"Ja! Vi... nej..."
"Hm."
"Hm."
"Jo! Nu har jag det!"
"Vad? Säg, säg!"
"Vi gör en film om killen som uppfann pausfunktionen i bilars vindrutetorkare!"
"... Du... alltså... det... det kan nog vara den allra, allra... BÄSTA IDÉN JAG NÅGONSIN HÖRT!"

Så måste det ha gått till när intelligensreserven födde den här filmidén. En hel film om en patentstrid.
Hur de sedan gjorde för att sälja idén till en studio övergår mitt förstånd.

There is no need for profanity



När Barças spel skall beskrivas känns det befogat med vilka svordomar som helst, inget är för grovt för Anna Brolin, som väljer... jäklar.
Nä, nu gick hon väl över gränsen ändå?

Helt ok — men jag har sett bättre

 

Adebayor satte en rätt fin bicicleta mot Villareal i Champions League-kvarten i går. Men han är ingen Barcelona-brasse. De här två varianterna är väl ändå vassare?
 

 

Breaking news



Det finns ett program som heter News Crawler. Det är ett av alla program hjälper dig att hålla dig à jour med vad som skrivs på nyhetssajter med hjälp av en RSS-feed.
Visst är det en jäkla tur att man kan få upp små rutor med de största och viktigaste nyheterna nere i bildskärmens högra hörn?

Inte riktigt som han tänkt sig?



— Det är bra med våra superanfallare. Så kan vi andra åtta utespelare försvara, sade Öis veteran Magnus Källander till Aftonbladet före derbyt mot Gais.
Det gick ju bra.

Kvällstidningskritik: Grundskola, någon?



"Ta" självmord?
Seriöst?
Var fan hittar Aftonbladet sitt Klickfolk egentligen!? TA SJÄLVMORD? Det lär man sig för helvete i grundskolan, att det på svenska heter BEGÅ självmord.

Kvällstidningskritik: Nyhetsvärdering

När vi ändå är inne på Bladet. Rakt på sak: Fotbollskanalens Englandsbloggare Marcus Christenson skriver följande:

”Polarn var över och hälsade på härom veckan och tog som vanligt med sig en Aftonbladet. Jag måste säga att jag gillar Sportbladet eftersom många av fotbollsskribenterna är riktigt bra — Bank och Niva till exempel — men när jag får se framsidan från den 19 mars så skäms jag.
I stort sett hela framsidan är täckt av en artikel om Power Play, ett av Sportbladets tv-program, och en intervju med en av tidningens ishockey-reportrar. Det är nog något av det pinsammaste jag sett.
Vad f-n är det för en nyhet? På första sidan?
Håller de verkligen på så där? Vad tycker journalisterna? Är det någon som vet? En tidnings uppgift är ju att förmedla nyheter, att informera läsarna om vad som pågår i sportvärlden.
Det handlar ju om journalistisk integritet. Hur kan en nyhetschef motivera en sådan första sida?”


Han har helt rätt! Det är egentligen rätt sjukt att jag inte har reagerat på det här tidigare — det skrämmer mig lite att jag missat detta. Jag behövde inte gå längre än till dagens Sportbladet för att se att han har rätt!



Ettan (förstasidan) pryds i princip helt av en stor annons om en tjänst som Aftonbladet erbjuder. I form av en nyhetsrubrik.
Kan det anses vara tidningens största nyhet för dagen?
Dessutom har de ytterligare en egenannons (som den här typen av grejer egentligen kallas) i högerspalten. En ynka liten sportnyhet syns, högst upp i vänstra hörnet.

Oberoende journalistik



Inga inlägg den senaste tiden. Men det här är verkligen värt att uppmärksammas: Enligt Aftonbladets före detta chefredaktör Anders Gerdin har LO, som äger 50,1 procent av tidningen, försökt styra det redaktionella innehållet i tidningen.
Att ägarna anställer en LO-vänlig chefredaktör till ledarredaktionen är en sak, men att ställa krav på vem som skriver — och på vad som skrivs — på nyhetsplats och på debattsidorna, det är en helt annan.
— Man ville tysta röster som avvek från det de tyckte var den rätta linjen, säger Anders Gerdin till Expressen.
Enligt Gerdin ville LO-ledningen (Wanja Lundby-Wedin och Erland Olausson) tydligen skrota debattredaktören Lotta Gröning.
— Lotta Gröning var inte ett populärt namn hos de LO-representanter som satt, och fortfarande sitter, i Aftonbladets styrelse. LO tyckte inte att Gröning skulle representera Aftonbladet utåt.
— Wanja och Erland ville ha en sosse man kunde lita på som debattredaktör. Det var inte Lotta Gröning. Man tyckte att sossarnas och LO:s synpunkter inte kom fram tillräckligt. Man ville i stället ha en ny debattsida i anslutning till ledarsidan. Detta var jag stark motståndare till. Jag ville inte ha en debattsida som styrs och är beställd av ägarna.
Även Lena Mellin var impopulär, hävdar Gerdin i Expressens intervju.
— Synpunkterna på Lena Mellin gick ut på att hon på allmän plats fick framföra åsikter som de tyckte gick stick i stäv med sossarnas och LO:s linje, och avvek från ledarsidans mer vänliga hållning till partiet och LO.
Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein, anställd av LO, säger dock emot.

RSS 2.0