Clark to your Kent

Björn Ranelid är ju bara för mycket!

"Det är inte skryt och jag förhäver mig inte. Jag är tvärtom ödmjuk..."

Lite kuriosa: Ranelid, som faktiskt har spelat en cupmatch för Malmö FF en gång i tiden, påstår att han är Sveriges snabbaste fotbollsspelare... genom tiderna! Han hänvisar till någon 100-meterstid han gjorde i lumpen.

Nåja. Inte alla har en fejd uppkallad efter sig.

Jag läser att Genoas nyförvärv Thiago Motta var mycket bra mot Inter i helgen.
Det gläder mig.

När Barcelonaprodukten Motta som 19-åring slog igenom under Carles Rexachs ledarskap säsongen 2001/2002 trodde jag att vi såg en framtida världsmittfältare i den unge brassen.
Teknisk, stark, passningsskicklig, brytsäker och utrustad med ett tung skott — Motta hade alla förutsättningar att bli en världsstjärna. En mittfältsgigant.

Men så kom skadorna. Flera stycken, allvarliga.

Som Barcelonasupporter blev man inte förvånad om Motta gjorde comeback efter flera månaders skadefrånvaro, bara för att omedelbart skada sig igen. De senaste åren har det inga blivit många spelminuter, förra året spelade Motta bara sex ligamatcher för Atlético Madrid (dit han kom från Barcelona sommaren -07).
Han erbjöds ingen fortsättning i klubben, men fick chansen i Genoa. Och enligt rapporterna är han mer vältränad än på flera år och privat mer i balans.

Kanske kan det bli något av Motta ändå.

Fika på redaktionen. Sagt av en kollega angående gemensamt ansvar:
"Ingen göder en gemensam get."

Aftonbladet i dag: "Exklusiv intervju: Så byggde han upp sitt företagsimperium"

Hm, tänker läsaren, spännande. Vem kan det handla om?
Rupert Murdoch?
Peter Walleberg?

Nej, min käraste Joe Sexpack. Det rör sig om ingen mindre än Glenn Strömberg. En man som utöver sitt fotbollskommenterande i tv livnär sig på att resa runt i Sverige och demonstrera sina produkter — så som vinäger, pesto och soltorkade tomater — för svårflörtande mellanchefer på Hemköp och Ica.
Eller sina och sina. Han äger varumärket. Inte produkterna.
Vilket imperium.

Nu är det inte hemligt längre.
I kvällens Debatt var det tänkt att chefredaktören för Nyheter24, Aaron Israelson, skulle tillkännage att sajten framöver kommer att publicera namn på dömda pedofiler som återfaller i brott.
Gränsen är överskriden. Muren är riven. Och så vidare.
Men, han backade en aning när frågan ställdes — i en debatt som inte blev vad den kunde, och borde, ha blivit, Väl i direktsändning lyckades debattörerna inte föra fram sina bästa argument, och de viktiga följdfrågorna fick inte tillräckligt med utrymme.
Dessutom skreks det, och naturligtvis pratades det i varandras munnar. Och så slängde sig en galen EU-parlamentariker in i bilden.
Så kan det gå i direktsändning.

Nåväl. Hänger Nyheter24 väl ut grupper av pedofiler framöver kommer det att få stora konsekvenser inom det svenska medielandskapet. Gränserna lär snabbt flyttas fram.

Så här beskriver för övrigt sajtens ansvariga utgivare sin publicistiska idé:

"Nyheter24 är en oberoende nationell nyhetsförmedlare på Internet. Vår ambition är att leverera snabba, bilddrivna och ständigt aktuella nyheter på ett lättillgängligt, lättöverskådligt och lätthittat sätt. Vi tar nyheter på blodigt allvar men ofta med glimten i ögat. Vi jobbar dygnet runt för att erbjuda dig som läsare den bästa nyhetspaketering vid varje besök hos oss."

"...ofta med glimten i ögat."

Vi tar mordet med en klackspark. Typ.


Aaron Israelson

I kväll diskuteras ett oerhört spännande ämne i SVT Debatt: Bör svenska medier publicera namn och bild på dömda sexbrottslingar?

Ämnet väcker av naturliga skäl oerhört starka känslor och många tycker nog instinktivt att sexualförbrytarna skall hängas ut.

Men om man tar ett steg tillbaka, försöker att se saken mer rationellt, då blir frågans svar mindre självklart.

"Folk har rätt att veta" hävdar många, "vi behöver veta".
Men varför behöver vi det? Vad skall vi göra med informationen, rent praktiskt?
För att skydda oss?

Skall vi knalla runt med uppdaterade pedofillistor i bakfickan? Eller till och med gå ut med bollträn och börja knacka peddosar?
Medierna agerar rättskipare och risken blir att folk tar lagen i egna händer.

— Det här är att uppmuntra en sorts pöbelmentalitet, säger medieforskaren Ester Pollack.

En nystartad nyhetssajt kommer framöver att publicera namn på sexualbrottslingar. De ansvariga utgivarna förespråkar konsekvensneutralitet in absurdum — och känner därför inget ansvar för följderna av sina beslut?
De säger sig ha tagit i beslutet i yttrandefrihetens namn, när det självfallet är in the name of money.
Läskigast av allt är att chefredaktören (namnger honom efter programmet) verkar ha tagit beslutet först efter att ha blivit inbjuden till Debatt.
Är Debattredaktionen därmed medansvarig för att detta första steg tas, som i längden kanske leder till ett hårdare, räddare samhälle — och till att folk råkar illa ut?

Även dömda pedofiler har anhöriga. Först tvingas dessa anhöriga leva med att en av deras närmaste är en sexualbrottsling. Sedan skall de indirekt hängas ut för allmän beskådan.
Ett exempel nära i tiden:
I somras dömdes en 47-årig man från Värmland till fängelse i USA för att ha försökt stämma träff med en 13-årig flicka på nätet. Lokala svenska medier skrev mycket om fallet — och eftersom mannen namngavs i amerikanska medier lyckades många svenskar med nätets hjälp ta reda på hans identitet.

Därefter har mannens fru och tre barn fått hotbrev och uppmanats att lämna hemorten.

Inte heller forskningen talar för att namnpubliceringar skulle stärka allmänhetens skydd mot redan dömda pedofiler.

— Publicering omöjliggör dessa människors möjligheter att integreras. Rehabiliteras. De blir monster för alltid, säger sexualbrottsforskaren Niklas Långström, vetenskaplig rådgivare åt kriminalvården och medlem av expertgruppen för Sexual and Gender Identity Disorders.
Effekterna blir motsatsen till vad som avses, förklarar han:
— Rädsla sprids och samhället blir inte tryggare.
Långström har studerat forskning i USA, där allmänheten informerats om dömda pedofiler i över 15 år.
Brotten har inte minskat under den tiden.

Naturligtvis är det inte en enkel fråga. Det finns många som hade klarat sig från våldtäkter och övergrepp om namnpubliceringar av pedofiler varit praxis, vilket gör det oerhört svårt för mig att motivera en restriktiv publiceringspolicy.
Men jag svarar ändå nej på frågan som är grunden för dagens Debatt.

Lite plock från dagens kvällstidningar:

GT skriver synnerligen okritiskt om kanelbullens dag (där har vi en mening som jag aldrig trodde att jag skulle få skriva).

Så här står det på kanelbullensdag.se (hur många gånger har jag hänvisat och länkat till kanelbullensdag.se!?):

"1950-talet verkar vara den tid då kanelbullen blev allmän [...]. Varje husmor satte en ära i att skapa dekorativa modeller."

Och så här inleder kvällisens reporter sin text:

"På 50-talet briljerade varje husmor med sin egen variant."

Varje husmor? Tjena.

Sportbladet (Aftonbladet) toppar med sina egna journalisters åsikter.
Suck. Allt för att göra reklam för sitt nya webb-tv-program Laul Calling (som väl var helt ok).

-----

Sjukt rolig nyhet från tidigare i veckan: En kyrka i Umeå ville locka folk till sina höstaktiviteter — som barnkören, söndagsskolan och scouterna — och smällde därför ihop ett litet informationsblad som delades ut i grannskapet.

"Alltid öppet för dig som är intresserad, nyfiken och vill prova på [...]"

Självklart skulle bladet formgivas och göras vackert, varför inte med något grönskande? Resultatet kan ni se här:



Roligast är nog att folk som kommenterat nyheten på Västerbottens-Kurirens webb menar att det faktiskt är en japansk lönn och inget annat.

Mer om detta:
http://vk.se/Article.jsp?article=219681
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=834701

Blir den tredje oktober 2008 ihågkommen som dagen då jag gjorde mig förtjänt av stora journalistpriset?
Nja, snarare som dagen då jag gick kanelbullelobbyns ärenden och gjorde ett tv-inslag om den ovanligt lyckade PR-kuppen som är kanelbullens dag.

Men, bullmaffian skall ha cred för (ofrivilligt?) roliga formuleringar kring denna dag.
I ett pressmeddelande från branschorganisationen Sveriges bagare och konditorer kan vi läsa att "Sveriges befolkning ser med stor tillförsikt fram emot denna dag".

Sveriges befolkning ser alltså med förtröstan/tillit/tilltro/lugn/ säkert hopp/hoppfullhet/optimism fram emot kanelbullens dag.
— Alla har ju minnen från när man var liten och bakade bullar med mamma hemma i köket, säger organisationens vd Björn Hellman.
Citatet säger nog en del om hans världsbild.

På dagens officiella webb kan den bullintresserade läsa en artikel med rubriken "Kanelbullen - bara en myt?" .

Yes. Snömannen, Loch ness-monstret och kanelbullen. Dessa omtvistade existenser kittlar.

Artikeln inleds med ett konstaterande som ger oss så mycket:

"Den 4 oktober, en av alla årets dagar [...]"

På Svenskans (SvD) etta i dag:

"Ung pojke anhållen efter hot"

Följdfrågor:
• Är en pojke inte ung per definition?
• Men, om det nu finns unga pojkar, hur gamla är de då? I dagsiåldern?
• Den här pojken är 15, är man då inte en gammal pojke?