Clark to your Kent

Bladets hyllningsartikel till programmet Laul calling, med tämligen usle programledaren Robert Laul, är borttagen från nätet.
Så här stod det i alla fall i ingressen:

"Dundersuccén fortsätter för Sportbladets fotbollsmagasin Laul Calling. Förra veckans program har setts av 141 433 unika tittare.

— Smått sensationellt, säger Martin Jönsson, medieanalytiker på Svenska Dagbladet."

Artikeln innehöll bland annat följande formuleringar och citat:

"Enligt Svenska Dagbladets branschexpert Martin Jönsson är programmet redan unikt i svensk webb-tv.
— Siffrorna är smått fantastiska, mig veterligen finns det ingen som är i närheten. Det går inte ens att jämföra. Laul är störst, säger han."

"Laul Callings programledare Robert Laul är smickrad av berömmet.
— Att just Martin Jönsson säger så känns riktigt roligt och intressant. Han är kanske den branschanalytiker vars åsikter man värderar allra högst [...]."

Men, nu var det ju så, att reportern inte talat med Martin Jönsson.
Enligt branschtidningen Resumé slog Bladets reporter fel nummer och hamnade hos en kille i Karlstad, som av en händelse var lite insatt i ämnet.

" — Jag var hemma och lagade mat åt barnen. Då ringde en kille. Han sa inte att han var från Sportbladet utan sa bara att han ringde från Aftonbladet. Jag trodde att det var en marknadsundersökning. Samtidigt var det lite kul eftersom jag jobbat på TV4 i sex år och kan en del om branschen. Men jag har väl inte Martin Jönssons kunskaper direkt, säger Peter Jansson Ling och fortsätter:
— Han från Aftonbladet berättade om Laul Calling och frågade om jag sett det och sa 'du har ju kunskap om branschen'. Jag svarade 'ja, det har jag väl, men jag är ingen expert'.
Dagen efter satt Peter Jansson Ling på McDonalds och höll på att sätta hamburgaren i halsen när han fick se sina egna citat i Sportbladets artikel.
— Jag blev full i skratt. Det är helt sanslöst. Jag tycker synd om reportern."

Jag tycker inte synd om reportern. Kvällisarna borde ge fan i att skriva hyllningsartiklar till/om sig själva.

Pressansvarig på Djurens rätt = expert på modern krigsföring?
Ja, åtminstone om man skall tro DN.
Tidningen skriver om hur försvaret skadeskjuter djur för att läkare skall få öva sig på vissa typer av skottskador. Det kommenteras kort i artikeln av Lise-Lott Alsenius, pressansvarig på Djurens rätt.
— Metoderna känns dessutom lite gammaldags — krigsföringen är ju inte sådan i dag att man använder pistol, säger hon till DN.

Given följdfråga (som inte ställs): HUR VET DU DET?

Ibland krockar tidningars redaktionella material med annonsmaterialet.
Ibland är inte det så bra.



Fastnade för övrigt för följande mening i artikeln: "Med dold kamera och lånad identitet har Expressen kartlagt det välorganiserade djursexnätverket."

Tydligen har reportern lånats någons personnummer, som nätverkets huvudman sedan kontrollerat.

Fråga: Vem fan lånar frivilligt ut sin identitet till något sådant!?

Aftonbladet i dag: "Exklusiv intervju: Så byggde han upp sitt företagsimperium"

Hm, tänker läsaren, spännande. Vem kan det handla om?
Rupert Murdoch?
Peter Walleberg?

Nej, min käraste Joe Sexpack. Det rör sig om ingen mindre än Glenn Strömberg. En man som utöver sitt fotbollskommenterande i tv livnär sig på att resa runt i Sverige och demonstrera sina produkter — så som vinäger, pesto och soltorkade tomater — för svårflörtande mellanchefer på Hemköp och Ica.
Eller sina och sina. Han äger varumärket. Inte produkterna.
Vilket imperium.

Nu är det inte hemligt längre.
I kvällens Debatt var det tänkt att chefredaktören för Nyheter24, Aaron Israelson, skulle tillkännage att sajten framöver kommer att publicera namn på dömda pedofiler som återfaller i brott.
Gränsen är överskriden. Muren är riven. Och så vidare.
Men, han backade en aning när frågan ställdes — i en debatt som inte blev vad den kunde, och borde, ha blivit, Väl i direktsändning lyckades debattörerna inte föra fram sina bästa argument, och de viktiga följdfrågorna fick inte tillräckligt med utrymme.
Dessutom skreks det, och naturligtvis pratades det i varandras munnar. Och så slängde sig en galen EU-parlamentariker in i bilden.
Så kan det gå i direktsändning.

Nåväl. Hänger Nyheter24 väl ut grupper av pedofiler framöver kommer det att få stora konsekvenser inom det svenska medielandskapet. Gränserna lär snabbt flyttas fram.

Så här beskriver för övrigt sajtens ansvariga utgivare sin publicistiska idé:

"Nyheter24 är en oberoende nationell nyhetsförmedlare på Internet. Vår ambition är att leverera snabba, bilddrivna och ständigt aktuella nyheter på ett lättillgängligt, lättöverskådligt och lätthittat sätt. Vi tar nyheter på blodigt allvar men ofta med glimten i ögat. Vi jobbar dygnet runt för att erbjuda dig som läsare den bästa nyhetspaketering vid varje besök hos oss."

"...ofta med glimten i ögat."

Vi tar mordet med en klackspark. Typ.


Aaron Israelson

I kväll diskuteras ett oerhört spännande ämne i SVT Debatt: Bör svenska medier publicera namn och bild på dömda sexbrottslingar?

Ämnet väcker av naturliga skäl oerhört starka känslor och många tycker nog instinktivt att sexualförbrytarna skall hängas ut.

Men om man tar ett steg tillbaka, försöker att se saken mer rationellt, då blir frågans svar mindre självklart.

"Folk har rätt att veta" hävdar många, "vi behöver veta".
Men varför behöver vi det? Vad skall vi göra med informationen, rent praktiskt?
För att skydda oss?

Skall vi knalla runt med uppdaterade pedofillistor i bakfickan? Eller till och med gå ut med bollträn och börja knacka peddosar?
Medierna agerar rättskipare och risken blir att folk tar lagen i egna händer.

— Det här är att uppmuntra en sorts pöbelmentalitet, säger medieforskaren Ester Pollack.

En nystartad nyhetssajt kommer framöver att publicera namn på sexualbrottslingar. De ansvariga utgivarna förespråkar konsekvensneutralitet in absurdum — och känner därför inget ansvar för följderna av sina beslut?
De säger sig ha tagit i beslutet i yttrandefrihetens namn, när det självfallet är in the name of money.
Läskigast av allt är att chefredaktören (namnger honom efter programmet) verkar ha tagit beslutet först efter att ha blivit inbjuden till Debatt.
Är Debattredaktionen därmed medansvarig för att detta första steg tas, som i längden kanske leder till ett hårdare, räddare samhälle — och till att folk råkar illa ut?

Även dömda pedofiler har anhöriga. Först tvingas dessa anhöriga leva med att en av deras närmaste är en sexualbrottsling. Sedan skall de indirekt hängas ut för allmän beskådan.
Ett exempel nära i tiden:
I somras dömdes en 47-årig man från Värmland till fängelse i USA för att ha försökt stämma träff med en 13-årig flicka på nätet. Lokala svenska medier skrev mycket om fallet — och eftersom mannen namngavs i amerikanska medier lyckades många svenskar med nätets hjälp ta reda på hans identitet.

Därefter har mannens fru och tre barn fått hotbrev och uppmanats att lämna hemorten.

Inte heller forskningen talar för att namnpubliceringar skulle stärka allmänhetens skydd mot redan dömda pedofiler.

— Publicering omöjliggör dessa människors möjligheter att integreras. Rehabiliteras. De blir monster för alltid, säger sexualbrottsforskaren Niklas Långström, vetenskaplig rådgivare åt kriminalvården och medlem av expertgruppen för Sexual and Gender Identity Disorders.
Effekterna blir motsatsen till vad som avses, förklarar han:
— Rädsla sprids och samhället blir inte tryggare.
Långström har studerat forskning i USA, där allmänheten informerats om dömda pedofiler i över 15 år.
Brotten har inte minskat under den tiden.

Naturligtvis är det inte en enkel fråga. Det finns många som hade klarat sig från våldtäkter och övergrepp om namnpubliceringar av pedofiler varit praxis, vilket gör det oerhört svårt för mig att motivera en restriktiv publiceringspolicy.
Men jag svarar ändå nej på frågan som är grunden för dagens Debatt.