Jag är...
...trött. Jag avklarade faktiskt min bloggpremiär medan jag jobbade i går. Är av olika anledningar inne i en period med tolv dagars jobb utan ledighet. Satt till midnatt i går — började åtta i dag.
Det sliter lite, det gör det.
Men det skall sägas att jag valde att börja så pass tidigt i dag. Behöver gå tidigt.
Men inte är jag piggare för det.
Känns som att jag borde blogga lite extra ambitiöst så här i början, samtidigt som jag inser att jag gör som jag vill med bloggen. Det är väl hela poängen?
Hur som så lär det bli svårt i dag. Denna måndag blir lång.
Det sliter lite, det gör det.
Men det skall sägas att jag valde att börja så pass tidigt i dag. Behöver gå tidigt.
Men inte är jag piggare för det.
Känns som att jag borde blogga lite extra ambitiöst så här i början, samtidigt som jag inser att jag gör som jag vill med bloggen. Det är väl hela poängen?
Hur som så lär det bli svårt i dag. Denna måndag blir lång.
Alltid en början
Att blogga — eller inte blogga.
Suget har funnits länge, precis som tvivlen och farhågorna.
Jag har aldrig varit känd för min integritet och jag gillar att raljera. Åsikter finns i mängder och det jag säger kan säkert ofta verka impulsivt. Men för det mesta föregås det faktiskt av funderingar kring vad det kan få för konsekvenser.
Problemet är att jag oavsett vad jag kommer fram till allt som oftast tänker "fuck it" och gör det ändå.
Det man säger försvinner ut i luften och kan på sin höjd återberättas. Med en blogg finns orden kvar för alltid. Därmed kan det vara läge att tänka efter en extra gång innan man sätter igång med bloggandet. Åtminstone för mig.
Men hur kul är det?
Sedan finns det en mängd frågor man måste ta ställning till. Jag måste bestämma mig för vilken inriktning bloggen skall ha, bestämma mig för form och innehåll.
Vad vill jag med bloggen? Att den skall bli läst? Eller bara lufta funderingar och frustrationer?
Skall en blogg bli läst måste den uppdateras ofta och inläggen bör inte vara för långa.
Har jag det i mig?
Skall jag anonymisera så mycket det går och samtidigt avslöja allt? Eller skall jag vara mer öppen med vem jag är och mer restriktiv med vad jag skriver?
Med tanke på mitt jobb, och att jag gillar att skriva om det, så är alternativ nummer ett rätt lockande. Men samtidigt är det just det som skulle göra det rätt lätt för nyfikna läsare med lite know-how att lista ut vem jag är.
Och jag vill inte att min blogg skall orsaka mig framtida karriärbekymmer.
Nåja, kanske överskattar jag redan tyngden av min blogg.
Nu kör vi.
/C
Suget har funnits länge, precis som tvivlen och farhågorna.
Jag har aldrig varit känd för min integritet och jag gillar att raljera. Åsikter finns i mängder och det jag säger kan säkert ofta verka impulsivt. Men för det mesta föregås det faktiskt av funderingar kring vad det kan få för konsekvenser.
Problemet är att jag oavsett vad jag kommer fram till allt som oftast tänker "fuck it" och gör det ändå.
Det man säger försvinner ut i luften och kan på sin höjd återberättas. Med en blogg finns orden kvar för alltid. Därmed kan det vara läge att tänka efter en extra gång innan man sätter igång med bloggandet. Åtminstone för mig.
Men hur kul är det?
Sedan finns det en mängd frågor man måste ta ställning till. Jag måste bestämma mig för vilken inriktning bloggen skall ha, bestämma mig för form och innehåll.
Vad vill jag med bloggen? Att den skall bli läst? Eller bara lufta funderingar och frustrationer?
Skall en blogg bli läst måste den uppdateras ofta och inläggen bör inte vara för långa.
Har jag det i mig?
Skall jag anonymisera så mycket det går och samtidigt avslöja allt? Eller skall jag vara mer öppen med vem jag är och mer restriktiv med vad jag skriver?
Med tanke på mitt jobb, och att jag gillar att skriva om det, så är alternativ nummer ett rätt lockande. Men samtidigt är det just det som skulle göra det rätt lätt för nyfikna läsare med lite know-how att lista ut vem jag är.
Och jag vill inte att min blogg skall orsaka mig framtida karriärbekymmer.
Nåja, kanske överskattar jag redan tyngden av min blogg.
Nu kör vi.
/C
