Hög på fotboll
Det gick. Helt otroligt egentligen. Och givetvis måste jag på något vis ta upp Barcelonas historiska seger mot Manchester United i bloggen.
Någon unik analys lär det inte bli. Allt har sagts. Och jag känner mig dessutom fylld av så många olika känslor att inlägget lär bli rätt spretigt.
Kanske enklast då att ta det punkt för punkt.
Aldrig tidigare har ett spanskt lag vunnit trippeln — bara en sådan sak.
Laget gör det dessutom med en 38 år gammal (ung) tränare, under dennes första säsong som ansvarig för laget.
På Guardiolas tränar-cv stod inför den här säsongen inte mycket. Han hade endast en (1) säsong som tränare bakom sig, för Barcelonas B-lag (vilket inte är ett reservlag utan mer av ett U21-lag), som han lotsade tillbaka till Spaniens tredje högsta division (Segunda B).
Josep Guardiola. Pep. Mannen från den katalanska byn Santpedor lite drygt sju mil nordväst om Barcelona. Han har nu vunnit Europacupen/Champions league med Barça både som spelare och som tränare.
Tänk att bli en klubblegend både som spelare (Guardiola var lagkapten på 90-talet) och som tränare, när du dessutom är fostrad i klubben (Guardiola var ju till och med bollkalle för A-laget när han lirade i ungdomslagen). Och mannen är inte ens 40.
Barcelona vann allt i år, och gjorde det genom att vara Barcelona hela vägen, med allt vad det innebär spelmässigt.
Klubben har visat att det går att vinna utan att spela extremt försvarsinriktat eller cyniskt. Och att det fortfarande går att vara en storklubb samtidigt som man satsar på egna talanger (lagets startelva mot United innehöll sju spelare som fostrats i de egna leden).
Och i förbifarten piskade man Real Madrid med 6—2 på bortaplan. Sex jävla två!
Dessutom har en hel del rekord slagtis på vägen. När en match återstår i ligan är Barcelona fyra mål från att slå Real Madrids rekordnotering på 107 gjorda mål på 38 ligaomgångar. Rekordet kunde redan ha slagits, men med CL-finalen i tankarna har Guardiola valt att vila nästan alla sina stjärnor i serien sedan ligaguldet blev klart.
Gör Henry bara ett mål i sista omgången kommer laget dessutom att innehålla tre (inte en, inte två, utan tre!) spelare som gjort 20 ligamål eller fler i år.
Alla dessa siffror. Alla dessa bedrifter.
Det är helt otroligt.
Det är underbart att hålla på ett lag som FC Barcelona, ett lag som alltid vill spela fotboll. Ett lag som inte kan något annat.
Men vad gör jag nu?
Laget tränas av min favoritspelare genom alla tider, tar trippeln, vinner 6—2 borta mot Madrid... hur toppar man en sådan säsong?
Skall jag sluta att följa fotboll?
Nä.
Kvällstidningskritik: stilistiken
Nu skall ni få se på lite riktigt finlirsgnäll (härligt ord för övrigt). Jag bara måste få ge ett exempel på en sak jag ofta hävdar, nämligen att skymningspressen knappast samlar på sig de vassaste stilisterna i sin jakt på unga förmågor.
Jag ser verkligen framför mig hur reportern bygger upp sin ingress, skriver den sista meningen — närmar sig crescendot — lägger till ett tankstreck och skriver: "och lämna Juventus".
Jo tack. Det har nog läsaren förstått innan han/hon tagit sig förbi det onödiga tankstrecket. För att kunna återvända till Premier league är det ju rätt nödvändigt att först lämna Juventus.
Hade reportern inte varit så angelägen att åstadkomma lite dramatik så hade han givetvis avslutat ingressen med en mening i stil med:
"Nu skriver brittisk press att den svenske landslagsförsvararen kan lämna Juventus och återvända till Premier league i sommar."
Inte bara kvällisarna
GP skriver i dag att Belinda Olsson tar över SVT Debatt i höst:
"Men enligt flera källor till GP är det journalisten och författaren Belinda Olsson, 35, som ska leda debatten i höst."
Eftersom de ansvariga på SVT inte har outat vem nästa programledare blir ens för redaktionen så måste någon insatt person ha läckt något till GP.
Eller?
En kollega, med god insyn på GP (som skvallerpressen skulle ha formulerat det), kommenterade historien för mig i morse:
— De har inga källor alls.
— Men, det står ju att de har flera källor, invände jag.
— Nej, de har flera som gissar att det blir så.
Hur fan skall folk ha förtroende för journalister om/när det går till så!?
Blir så jävla trött. Det här bekräftar ju bara folks fördomar om journalistik.
Jag avskyr när folk bekräftar fördomar.
Vacker, vackrare, vackrast!
Frisparkar... att bedöma vilken/vilka som är vackrast är förstås oerhört subjektivt och näst intill omöjligt. Personligen är jag svag för inåtskruvade frisparkar i närmaste kryss.
Älskar exempelvis Eric Wynaldas pärla när hans USA mötte Schweiz i VM -94.
Men, ju snävare vinkel desto bättre! I onsdags kom — i mina ögon — årets frispark.
Vilken skruv! Och det blir inte mer i krysset än så!
Farliga medarbetare
Helt apropå ingenting. Tillämpningen av Las (Lagen om anställningsskydd) inom medievärlden är ett i samma värld ständigt debatterat träsk.
Så här ser i alla fall SVT:s VD Eva Hamilton på alla som inte är fastanställda (citat ur ett principdokument för bemanning på SVT):
"När risk föreligger att en tidsbegränsad anställning kan leda till ofrivillig tillsvidareanställning kommer bemanning i stället att ske via bemanningsföretag."
Alla programanställda (tidigare kallade projektanställda), det vill säga en stor del av personalen (på båda sidor om kamerorna) bakom mängder av SVT-produktioner, är att betrakta som risker för företaget. Typ.
Fortfarande förbannad
En liten uppföljning på gårdagens "rasande". Eller, uppföljning och uppföljning... mer rasande helt enkelt.
I nedryckaren (förmodligen inte författad av reportern utan av webbredaktören, men ändå) till låtsasnyheten om det så kallade gubbuppropet står det att "GW ska hjälpa Alf Svensson få en plats i EU-parlamentet".
Exakt hur skall han göra det, undrar jag då?
Genom sitt enkätsvar? Där GW säger "Han (Alf, min anm.) är en utomordentligt professionell politiker och jag tycker att inom mitt parti, Socialdemokraterna, har vi alltid haft en märklig ambivalens till EU som jag inte delar".
Shit, Big Alf lär hjula runt Gränna av upphetsning över den tunga draghjälpen från GW.
Nä, det här är verkligen ren och skär luft, snyggt förpackad för att lura läsarna att de läst en nyhet.
Kvällstidningskritik: Nyheter, petningar och kändisar
Alltså, det här är så dåligt att jag inte vet var jag skall börja.
Men låt oss ta det från början.
Punkt ett, nyhetsvärderingen: Varför väljer Aftonbladet att publicera denna text just nu?
Att Alf Svensson kandiderar till EU-parlamentet är nämligen ingen nyhet, det tillkännagavs redan i mitten av januari, och kandidaturen har definitivt inget med Ella Bohlin att göra.
Svensson hamnade på listan eftersom KD:s partiledning inte ville se kontroversielle riksdagsmannen Lennart Sacrédeus på listan, trots att denne nått en topplacering i partiets interna provval.
Där kan vi snacka om petning i ordets rätta bemärkelse.
Det tar oss smidigt vidare till nästa punkt i kritiken av denna utomordentligt erbarmliga text.
Punkt två, exakt vad är en petning?
Brödtexten inleds med följande meningar:
"Alf Svensson, 70 år och still going strong, kämpar för att bli vald till EU-parlamentet.
Får han tillräckligt med personröster kan Ella Bohlin, 30, petas som KD:s representant i Bryssel."
Ööh, ingen av dem sitter i dag i EU-parlamentet. Båda är valbara. Om nu Alf får fler röster än Ella i ett demokratiskt val, betyder det att hon petats?
Från vad i så fall? Hon sitter ju inte i parlamentet!
Punkt tre, den helt väcka kändisvinkeln.
Ingressen:
"Här är 'Gubbuppropet' som kan göra att Kristdemokraternas förre ledare Alf Svensson snor Ella Bohlins plats i EU-parlamentet.
Leif GW Persson, Gert Fylking och Ny Demokratis tidigare ledare Ian Wachtmeister vill skicka honom till Bryssel."
Ella Bohlins plats? När blev den hennes?
Och vilka är dessa män att skicka någon till EU-parlamentet? Av texten kan man förstå att de kampanjar för Alf.
Eller?
Är det kanske så att Bladet bara frågat vad de tycker om Alf? Det är inte helt solkart.
Nej, Per-Ola Ohlsson, det här jobbet kan du fan inte vara helt nöjd med.
Sex sells?
Att läsa bildtexter författade av mäklare kan vara skoj. Det är oftast bara att sätta sig med penna och papper och bocka av klyschorna.
Men den här bröt väl ändå mönstret? Lite mer vågat, lite mer säljande?
Nickstark trio
Ta en titt på skytteligan i Primera División:
Spelare | Mål | Fot | Huvud | Straff | Frispark |
Eto'o | 27 | 24 | 1 | 2 | 0 |
Villa | 25 | 15 | 2 | 8 | 0 |
Forlán | 25 | 20 | 1 | 4 | 0 |
Messi | 23 | 18 | 1 | 3 | 1 |
Henry | 19 | 18 | 1 | 0 | 0 |
Anmärkningsvärt, förutom att Eto'o återigen drabbats av stora-guldsko-skälvan och att Villa och/eller Forlán lär ta sig förbi honom i ligaspurten, är givetvis att tre Barcelonaspelare befinner sig i toppen med sammanlagt 69 (!) mål — och att bara tre av dessa strutar har gjorts med huvudet!
Ett nickmål var för killarna i Barças fenomenala tridente. Säger en del om vilken typ av fotboll laget spelar.
Trovärdigt
Hur skall man kunna ta en fotbollsreporter, som bland annat bevakar internationell fotboll, som skriver följande saker på allvar?
"Hamnade framför Real Madrid-Barcelona i går kväll, mest av en tillfällighet, brukar inte följa spanska ligan, men El Clásico bjuder ibland på det lilla extra så jag gav det en chans."
Följt av:
"Det har varit en annorlunda helg på alla vis. Först såg jag alltså en match i spanska ligan, det hör inte till vanligheterna."
Givetvis har han sedan en hel massa åsikter om det han aldrig följer.
Simpelt men träffande
Översättning:
"Så här såg vi Sergio Ramos."
"Och så här såg Iniesta, Xavi, Henry, Messi, Eto'o och Co honom..."
Lycka...
