Hög på fotboll



Det gick. Helt otroligt egentligen. Och givetvis måste jag på något vis ta upp Barcelonas historiska seger mot Manchester United i bloggen.
Någon unik analys lär det inte bli. Allt har sagts. Och jag känner mig dessutom fylld av så många olika känslor att inlägget lär bli rätt spretigt.
Kanske enklast då att ta det punkt för punkt.
Aldrig tidigare har ett spanskt lag vunnit trippeln — bara en sådan sak.
Laget gör det dessutom med en 38 år gammal (ung) tränare, under dennes första säsong som ansvarig för laget.
På Guardiolas tränar-cv stod inför den här säsongen inte mycket. Han hade endast en (1) säsong som tränare bakom sig, för Barcelonas B-lag (vilket inte är ett reservlag utan mer av ett U21-lag), som han lotsade tillbaka till Spaniens tredje högsta division (Segunda B).
Josep Guardiola. Pep. Mannen från den katalanska byn Santpedor lite drygt sju mil nordväst om Barcelona. Han har nu vunnit Europacupen/Champions league med Barça både som spelare och som tränare.
Tänk att bli en klubblegend både som spelare (Guardiola var lagkapten på 90-talet) och som tränare, när du dessutom är fostrad i klubben (Guardiola var ju till och med bollkalle för A-laget när han lirade i ungdomslagen). Och mannen är inte ens 40.

Barcelona vann allt i år, och gjorde det genom att vara Barcelona hela vägen, med allt vad det innebär spelmässigt.
Klubben har visat att det går att vinna utan att spela extremt försvarsinriktat eller cyniskt. Och att det fortfarande går att vara en storklubb samtidigt som man satsar på egna talanger (lagets startelva mot United innehöll sju spelare som fostrats i de egna leden).

Och i förbifarten piskade man Real Madrid med 6—2 på bortaplan. Sex jävla två!

Dessutom har en hel del rekord slagtis på vägen. När en match återstår i ligan är Barcelona fyra mål från att slå Real Madrids rekordnotering på 107 gjorda mål på 38 ligaomgångar. Rekordet kunde redan ha slagits, men med CL-finalen i tankarna har Guardiola valt att vila nästan alla sina stjärnor i serien sedan ligaguldet blev klart.
Gör Henry bara ett mål i sista omgången kommer laget dessutom att innehålla tre (inte en, inte två, utan tre!) spelare som gjort 20 ligamål eller fler i år.
Alla dessa siffror. Alla dessa bedrifter.
Det är helt otroligt.

Det är underbart att hålla på ett lag som FC Barcelona, ett lag som alltid vill spela fotboll. Ett lag som inte kan något annat.
Men vad gör jag nu?
Laget tränas av min favoritspelare genom alla tider, tar trippeln, vinner 6—2 borta mot Madrid... hur toppar man en sådan säsong?
Skall jag sluta att följa fotboll?

Nä.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0