Clark to your Kent

Oberoende journalistik?

Aftonbladets text (som levererats av Minimedia, vilket jag förmodar är en nyhetsbyrå) inleds på sedvanligt vis. En omskrivning av en utländsk tidningsnyhet.
Inget att hetsa upp sig över.

Men kolla vad som följer rakt nedan.

Är inte det en reklam för SAS så säg. Med direkt koppling till texten.

Solklar textreklam.

Blir faktiskt förbannad. Det kan framstå som en petitess, men det är den typen av grejer som gör det svårt att försvara sig när folk påstår (och det händer) att vi journalister är rätt korrumperade ändå.

Den här historien är intressant. Den ryska ambassadens pressattaché överreagerar och Melodifestivalens projektledare skickar blommor och ber om ursäkt. Gör en pudel.
Problemet är att projektledaren gjorde pudeln utan att förankra den hos sina chefer på SVT, som ju marknadsför sig som "fri television".
Därför gick SVT ut och tog avstånd från projektledarens ursäkt, vilket redovisas i TT Spektras text (på bland annat gp.se).

Nu till poängen: Vissa ord skall man verkligen inte glömma att skriva ut. "Inte" är ett sådant, eftersom meningens betydelse då blir den motsatta.
SVT vill alltså INTE betrakta blommorna...

Mitt Metrohoroskop känns oerhört träffande i dag:

"Något börjar kräva alltmer tid av dig. Skytten sprudlar inte av energi  — men kan vara mycket envis!"

KG lägger ner, om någon nu är intresserad.

Det sjuka är den självbild han verkar ha odlat de senaste åren.

Jag tycker inte att det är tillräckligt mycket av mig i rutan. Typ.

Titta på inslaget nedan. Storhetsvansinnet personifierat.

En missuppfattning föds och sprids lättare än man kan tro.
Utan att gå inte på detaljer (för det orkar jag inte just nu) kan jag berätta att jag den här veckan har jag rekat på ett aktuellt debattämne. Jag har läst bloggar och tidningsartiklar, lyssnat på radioprogram, läst mängder av lyssnar- och läsarkommentarer samt intervjuat ett tjugotal personer på telefon.
ALLA har utgått från samma scenario när de diskuterat frågan.
Problemet, vilket inte många känner till, är att det scenariot inte existerar.

Jag utvecklar en annan gång.
Kanske.

"Här ber kungen om mer pengar" dundrade Aftonbladet i en rubrik för några dagar sedan.

Texten inleddes i samma stil:

"Bröllop kostar. Även för kungligheter.

Nu kräver hovet mer pengar från regeringen."

En jättebra nyhet — om den vore sann.
I dag begärde jag en kopia av hovets budgetunderlag (en offentlig handling) som skickats till finansdepartementet. Där redovisar hovet vad pengarna de får av staten använts till och kommer att användas till.
Ett stycke i dokumentet berör bröllopet, och är det stycke som Aftonbladet bygger sin nyhet på:

"Under försommaren 2010 kommer Kronprinsessan att ingå äktenskap. Planeringen för bröllopet har påbörjats liksom uppbyggnaden av eget hushåll. Vilka anspråk det kommer att ställa på personella och ekonomiska resurser kan för närvarande inte överblickas. Vi ber att få återkomma med information i denna fråga."

Ber att få återkomma. Med information.
Teoretiskt sätt kan det ju lika gärna bli så att kungen/hovet finner att de pengar som staten redan pyntar för att ha ett kungahus (apanage o s v) räcker gott!
Kan man då, med gott samvete, verkligen påstå att hovet kräver mer pengar?

Luta dig tillbaka en stund. Blunda, och betänkt följande scenario:

Det är morgon och du har precis klivit ur sängen. Du känner dig lite trött när du slår dig ner vid frukostbordet, men registrerar ändå genast dagens datum när du börjar läsa din morgontidning, din GP.
Det är den första april.
Det sedvanliga sökandet efter årets skämt tar fart. Efter en stund stöter du på en text om den nya fotbollsarenan i Göteborg, den som skall ersätta Gamla Ullevi men som ännu saknar namn.
Enligt GP har kommunen betalat språkprofessorn Sture Allén 45 000 kronor för att han skall komma på ett lämpligt namn. Allén har gått igenom ett hundratal namnförslag, bildat en stödgrupp som haft ett sammanträde.
Nu är han redo att presentera det nya namnet, som blir... Gamla Ullevi.
Ha, tänker du, jakten är över. Ett solklart aprilskämt.
Sedan släpper du skämtsökandet och läser vidare.

Men NEJ! Det är inte ett aprilskämt!

I dag har jag lärt mig något nytt. Att det stavas marskalk (som i hovets riksmarskalk) och inget annat.

"Under pälsen döljer sig, tro det eller ej, en mänsklig skådespelare. Är han lika pälsbeklädd även utan kostym[...]"

Hade du satt din byline (ditt namn) på en sådan text, stolt visat upp vem som stått för det journalistiska mästerverket?

Den här lilla saken hade jag tänkt lägga upp redan i går, men jag hann inte.
Kolla rubriken. Vadå "fackets"? Låter som att det bara finns ett fackförbund i hela landet. Och i den här historien är det ju dessutom IF Metall som är facket!
Förmodligen menar webbredaktören "fackens". Men inte heller den varianten hade varit något vidare. Vilka fack?

Den här Metro-artikeln är dålig journalistik på så många sätt.
Den drar tveksamma slutsatser, väcker fler frågor än den ger svar på — och gör läsaren (åtminstone mig) ordentligt frustrerad.
Låt oss börja med rubriken. Den drar på orden "bimbo" och "missfoster", ord som reportern redan i ingressen konstaterar är sällsynta. Men ok, det är redigerarens fel.
Frågan är hur sällsynta dessa ord är. Och hur vanliga orden som "förekommer ofta" är.
Det får vi inte svar på. I ingressen hänvisar reportern till Stockholms stads undersökning (i bestämd form), men det är allt vi får veta om den. Ingen återkoppling i texten, ingen faktaruta, inga siffror — no nothing!
Vi får inte veta hur reportern tagit reda på det hela. Brödtexten handlar om en skolinspektör som talat med elever som kallats otrevliga saker av sina lärare.
Är det dessa samtal som är Stockholms stads undersökning?
Sist men inte minst: "Lärarmobbning av elever är vanligt i svenska skolor, visar Stockholms stads undersökning."

Hur görs kopplingen Stockholm-svenska skolor? Är det reportern som står för den?
Suck. Min bloggkritik blev än själva artikeln.
Undrar vad det säger om mig.