Clark to your Kent

Jag fascineras av Statistiska centralbyrån. Men ibland undrar jag om de som jobbar där inte har tillräckligt mycket att göra.
Eller vad sägs om rubriken nedan, hämtad från SCB:s webb?

Hittade nyss en fyra på Hemnet, i mina kvarter, vars pris motsvarar en etta, eller möjligen en tvåa.
Tryckte på bilderna och fick se... gården.
Inte en enda bild från lägenheten.
Hur fan ser den ut egentligen, när den är så billig och mäklaren inte kan med att visa en endaste liten bild på den? Vem har bott (dött?) där — och var har ägaren gjort med lyan?
Visst eggar det fantasin?

Jag vet vilken video som är elakast, men är inte helt säker på vilken som är roligast. Troligen gör de sig bäst i en kombo — men då är frågan vilken tittordning som gör det hela roligast?
Enjoy!

"Det är för många blattar i invandrargängen!"

Regeringsmedlemmarna använder oroväckande ofta ordet "superpaket" när de talar om den senaste budgeten. Säg inte att det skall bli en vana.

Jag är evinnerligt trött på regeringens bruk av ordet "utanförskap" som synonym för arbetslöshet.
Ok, ok, det var effektivt inför valet -06, där frågan om sysselsättningen blev alliansens nyckel till framgång. Men vi har fattat grejen nu. Lägg ner.
Jag dör en smula inombords varje gång jag hör något av statsråden yttra ordet, vilket de givetvis gör så fort tillfälle bjuds.
Och visst. Det tog inte många minuter av partiledardebatten innan Göran Hägglund (som jag för övrigt varit hemma hos!) lyckades klämma in ett stycke om hur många svenskar som tack vare regeringen ”lämnat utanförskapet”.

I dag har jag varit händig, vilket inte direkt hör till vanligheterna (men förvånansvärt ofta inträffar på hösten). Jag har klättrat på villatak och bytt takpannor, bakfull skall tilläggas. Inte så genomtänkt kanske.
Och jag har räfsat löv.
Inte krattat.
Räfsat.

Jag hade aldrig tidigare reflekterat över skillnaden. Men den finns. Kratta gör man i jorden.
Är alltid nöjd när jag lär mig saker på det viset. Jag kommer garanterat aldrig att glömma det.
Och om jag i jobbet någon gång skulle behöva skriva att någon rensar löv, så kommer jag nu inte att förarga alla läsare som kan skillnaden mellan att räfsa och att kratta. Det är jag mest nöjd med.

-----

Varför kan folk nu för tiden inte ha jobbiga personligheter utan att det skall förklaras med att de lider av en bokstavskombo, typ ADHD?
Kan det ibland inte bara vara så enkelt att folk är jerks?

-----

Vad som är PK i Sverige och vad som är PK i exempelvis Spanien är verkligen inte alltid samma saker. Frågan är om det kan exemplifieras tydligare än med det här jobbet i tidningen Sport, en av Spaniens fyra stora sporttidningar, tillika en av landets största dagstidningar. Föreställ er samma sak i till exempel DN eller Svenskan.

Rubriken: "Vilket snyggt mål, Martín Palermo!"

Lite kortfattat handlar texten om hur magnifik Jessica Geneuxs kropp är och vilket flyt Palermo haft som träffat denna tjej.
Slarvigt översatt står det bland annat så här:
"Hennes ansikte och figur, som drejats med infarktkurvor, hade blivit populära [...]."

Geneux citeras:
"Jag gillar att spela erotisk. Ibland är jag väldigt lugn, ibland en vulkan. Jag har inga bestämda tider för att älska, det kan vara på morgonen, kvällen, natten — eller allt samma dag."

------

Metro hade uppenbarligen inte alltför höga förväntningar på Sveriges bästa tennisspelare, Robin Söderling, inför Stockholm Open.
"Succé, Söderling!" löd rubriken... efter att han hade gått vidare från första omgången,

------

Jag har diskuerat min blogg lite med olika personer. Röster har höjts (nåja, det är kanske att ta i) för ett mer personligt innehåll. Mer om mitt liv helt enkelt.
Talade med kloka S om detta på en fest i går, och hon hävdade bestämt (vilket jag är tacksam för) att bloggen visst är personlig. Att jag lyser igenom.
Det är verkligen så enkelt att jag skriver om det som engagerar mig, det jag känner för att skriva om. Är inte det tanken med en blogg?
Läste precis ett inlägg i Ali Esbatis (före detta ledare för Ung vänster — men det visste ni väl?) blogg. De avslutande orden i hans innehållsbeskrivning av bloggen är klockrena, och summerar hur jag vill se min egen blogg: "personligt — aldrig privat".

Det har lugnat ner sig lite på jobbet efter en någorlunda intensiv dag (bra snack med Niclas Alexandersson, som lägger av - han är verkligen ruskigt trevlig och korrekt på alla sätt). Så nu roar jag mig med att kika på lägenhetsannonser.
Vad sägs om den här rubriken?

"Arkitektritad lägenhet!"

Vad säger det om säljarens förväntningar på sina bostäder?

Njuter av Samuel Eto'os pånyttfödelse som striker (allt han behöver för att vara nummer ett är en skadefri säsong) mot Real Betis.
Äter lite tortellini med parmesan och flingsalt.
Bläddrar i ett ex av Groove.

Plötsligt hajar jag till. Vid ett ord. Vet inte om jag skall känna mig gammal, trög eller bara jävligt dåligt påläst.
Med vad fan är dansraggapunk?

Det slog mig att jag inte riktigt avslutat mitt golfbloggande. Gör det nu — med avslutningsdagens roligaste/pinsammaste händelse.
Vid prisutdelningen, tillika avslutningsceremonin, höll vd:n för företaget som äger golfklubben där tävlingen spelades ett tal.
Han var nervös. Och det är en underdrift.
Med darrande röst och på usel engelska välkomnade och tackade han en rad personer, bland annat kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) — som ju även är idrottsminister och som stod bakom honom (i skinnbrallor!).

— Aj vud lajk to vellkom de minister of spårts änd költjör, kraxade han fram. Lena Hjelm-Wallén...

Det gick ett sus genom publiken. Det var så pinsamt att jag ville krypa ur mitt skinn.

Nåja. Det om golf. Jag är nu expert på Europatouren för damer i denna ädla(?) sport.

I dag är jag expert på fotboll. Rullade precis in i Borås till tonerna av Coldplays Viva la Vida på radion — precis som senast jag körde in i Borås!
Är det ett sign?
Är Viva la Vida Borås soundtrack?
Fortsättning följer?

Jag kan mer om damgolfens snåriga tourer än någonsin tidigare. Och då kan jag inte mycket. Man måste nog vara relativitetsteoretiker eller något för att fatta allt.
En stackars svensk tjej ligger lååångt ner i botten av resultatlistan för närvarande. Kikade på hennes profil på golfdata.se (ja, det finns en sådan sajt) och namnen på tävlingarna hon har nått bäst resultat i skvallrar om att det knappast är Europatouren som är hennes grej i vanliga fall, än mindre LPGA-touren i USA.
Eller vad sägs om följande resultatrad?

• En andraplats i Bankboken Tour Riks 2003.

• Fyra i IT-arkitekternas Ladies Open 2008.

• Sexa i Felix Finnish Ladies Open 2007.

Etc.

Men hon har hittills i sitt 25-åriga liv i alla fall tjänat ihop 90 321 kronor på sin golf! Alltid något.

Det är fan kallt att skriva golf. Det känns inte som september, det blåser snålt och är kallt om händerna — ordentliga incitament för att inte lämna presstältet, som visserligen inte är särskilt varmt. Men det blåser i alla fall inte därinne.

Stod på läktaren som byggts intill det 18:e hålet nyss och kikade på en svenska som gick bra i går och mindre bra i dag. En bit till vänster presenterade sig en grånad herre, 40-talis no doubt, för ett par.
— Konsult, sade han med självklar ton.

Är den fasta telefonen obsolet eller vad?
Jag fick min räkning i dag.
Hela 8:92 kronor.
En välanvänd sak, den där fasta telefonen.

Det märks vad golffolket har för bakgrund. Bemötandet är korrekt och trevligt. Allt är välorganiserat, genomtänkt och framför allt — påkostat.
Är det en fasad?
Förmodligen.
Men det underlättar verkligen mitt jobb. Jag skulle kunna rapportera från tävlingen utan att någonsin lämna presstältet.

Men jag skall gå ut. Jag lovar.

Bortsett från köerna är det rätt trivsamt att vandra runt i dessa enorma, nedkylda och upplysta livsmedelsaffärer, med hissmusiken i öronen medan man plockar i utbudet — som ofta är stort. Bara du inte är vegetarian.