Clark to your Kent

I dag har jag varit händig, vilket inte direkt hör till vanligheterna (men förvånansvärt ofta inträffar på hösten). Jag har klättrat på villatak och bytt takpannor, bakfull skall tilläggas. Inte så genomtänkt kanske.
Och jag har räfsat löv.
Inte krattat.
Räfsat.

Jag hade aldrig tidigare reflekterat över skillnaden. Men den finns. Kratta gör man i jorden.
Är alltid nöjd när jag lär mig saker på det viset. Jag kommer garanterat aldrig att glömma det.
Och om jag i jobbet någon gång skulle behöva skriva att någon rensar löv, så kommer jag nu inte att förarga alla läsare som kan skillnaden mellan att räfsa och att kratta. Det är jag mest nöjd med.

-----

Varför kan folk nu för tiden inte ha jobbiga personligheter utan att det skall förklaras med att de lider av en bokstavskombo, typ ADHD?
Kan det ibland inte bara vara så enkelt att folk är jerks?

-----

Vad som är PK i Sverige och vad som är PK i exempelvis Spanien är verkligen inte alltid samma saker. Frågan är om det kan exemplifieras tydligare än med det här jobbet i tidningen Sport, en av Spaniens fyra stora sporttidningar, tillika en av landets största dagstidningar. Föreställ er samma sak i till exempel DN eller Svenskan.

Rubriken: "Vilket snyggt mål, Martín Palermo!"

Lite kortfattat handlar texten om hur magnifik Jessica Geneuxs kropp är och vilket flyt Palermo haft som träffat denna tjej.
Slarvigt översatt står det bland annat så här:
"Hennes ansikte och figur, som drejats med infarktkurvor, hade blivit populära [...]."

Geneux citeras:
"Jag gillar att spela erotisk. Ibland är jag väldigt lugn, ibland en vulkan. Jag har inga bestämda tider för att älska, det kan vara på morgonen, kvällen, natten — eller allt samma dag."

------

Metro hade uppenbarligen inte alltför höga förväntningar på Sveriges bästa tennisspelare, Robin Söderling, inför Stockholm Open.
"Succé, Söderling!" löd rubriken... efter att han hade gått vidare från första omgången,

------

Jag har diskuerat min blogg lite med olika personer. Röster har höjts (nåja, det är kanske att ta i) för ett mer personligt innehåll. Mer om mitt liv helt enkelt.
Talade med kloka S om detta på en fest i går, och hon hävdade bestämt (vilket jag är tacksam för) att bloggen visst är personlig. Att jag lyser igenom.
Det är verkligen så enkelt att jag skriver om det som engagerar mig, det jag känner för att skriva om. Är inte det tanken med en blogg?
Läste precis ett inlägg i Ali Esbatis (före detta ledare för Ung vänster — men det visste ni väl?) blogg. De avslutande orden i hans innehållsbeskrivning av bloggen är klockrena, och summerar hur jag vill se min egen blogg: "personligt — aldrig privat".