Att ta tag i saker
I går tappade jag respekt.
Respekten jag tappade var för presschefen på golftävlingen jag bevakar.
Han, en grånad man runt 60, är jättetrevlig och har varit oerhört tillmötesgående och hjälpsam. Efter varje runda har han tagit in den golfare man velat snacka med i presstältet för en enkel liten presskonferens.
Men så i går. När tävlingens största stjärna var på väg att spela klart — och åka ut— utspelar sig följande:
Jag: "Du, tar du in Helen Alfredsson när hon är färdig?"
Förskräckt presschef: "Nä, inte när hon inte klarar cutten (kvalet)."
Han vågade helt enkelt inte eftersom hon troligen skulle vara på sjukt dåligt humör.
Pinsamt oproffsigt. Fråga måste man ju i alla fall.
Så, vad gör man? Jag hugger Helen när hon är färdig och frågar försiktigt om det är ok med några frågor. Och visst, hon tvekar först men sätter sig sedan ner och ger en riktigt öppen och bra intervju.
Bakom mig hänger resterande reportrar efter som ett tyst lämmeltåg.
Vill man få något gjort...
Respekten jag tappade var för presschefen på golftävlingen jag bevakar.
Han, en grånad man runt 60, är jättetrevlig och har varit oerhört tillmötesgående och hjälpsam. Efter varje runda har han tagit in den golfare man velat snacka med i presstältet för en enkel liten presskonferens.
Men så i går. När tävlingens största stjärna var på väg att spela klart — och åka ut— utspelar sig följande:
Jag: "Du, tar du in Helen Alfredsson när hon är färdig?"
Förskräckt presschef: "Nä, inte när hon inte klarar cutten (kvalet)."
Han vågade helt enkelt inte eftersom hon troligen skulle vara på sjukt dåligt humör.
Pinsamt oproffsigt. Fråga måste man ju i alla fall.
Så, vad gör man? Jag hugger Helen när hon är färdig och frågar försiktigt om det är ok med några frågor. Och visst, hon tvekar först men sätter sig sedan ner och ger en riktigt öppen och bra intervju.
Bakom mig hänger resterande reportrar efter som ett tyst lämmeltåg.
Vill man få något gjort...
Kommentarer
Trackback
