Clark to your Kent

Exklusiv.
Det vill säga ensam i sitt slag. Unik.
Av någon anledning är det oerhört viktigt för kvällstidningarna att deras material är exklusivt. Om det är bra eller ej verkar inte vara av lika stor vikt.
Ok. Sure. Fine.
Men kallas det exklusivt skall det fan vara det också.

Den retoriskt lagde kan ju visserligen få nästan vad som helst till att vara exklusivt.
"Men, just i dag var det mig han pratade med. Alltså var det exklusivt, även om han intervjuades av någon annan om samma ämne i går."
"Men, jag ställde ju frågan på presskonferensen. Alltså var det exklusivt."

Men. Ett minimikrav på att få kalla något för exklusivt borde väl ändå vara att någon från tidningen faktiskt genomfört och skrivit ut intervjun?
Att ha tagit del av någon annans intervju är knappast exklusivt.
Förutom på Sportbladet.

"Superstjärnan berättar i en exklusiv intervju med Sportbladet — om sin nya ledarroll, Ronaldinho och kärleken till Barcelona."
Så står det i underrubriken över ett helt uppslag. Ordet "exklusiv" redigerat i fet stil.
I textens inledning står det: "I en exklusiv intervju som Sportbladet tagit del av berättar Lionel Messi..."
Tagit del av. Nu var det jag som fetade.

Texten är skriven av en (förmodligen spansk) journalist som knappast arbetar för Sportbladet. Sedan har den "översatts och bearbetats" av en Bladet-människa.
Mycket exklusivt.