Ambition blev pekoral
Läste precis porträttet av Carolina Gynning i Två Dagar (Göteborgs-Postens helgbilaga, för alla er ickegöteborgare där ute).
Alltså, ambitioner är bra. Verkligen. Men ambitionsnivån måste vara realistisk!
Jag förmodar att reportern träffade Gynning ett par gånger över en kaffe inför det här porträttet. Ändå försöker hon på några tusen tecken att göra en djupanalys av Gynnings personlighet, tankar och känsloliv!
Mot slutet växer sig pekoralvarningen allt starkare. Textens sista utgång (stycke) och framför allt sista mening säger det mesta:
"Med bara någon månad kvar till 30 behöver Carolina Gynning givetvis inte ett uns smink för att vara mycket vackrare än de allra flesta. Fast det kanske inte ens en flerårig modellkarriär kan lära en för egen del – att det egentligen är allra vackrast att bara vara sig själv."
Alltså, ambitioner är bra. Verkligen. Men ambitionsnivån måste vara realistisk!
Jag förmodar att reportern träffade Gynning ett par gånger över en kaffe inför det här porträttet. Ändå försöker hon på några tusen tecken att göra en djupanalys av Gynnings personlighet, tankar och känsloliv!
Mot slutet växer sig pekoralvarningen allt starkare. Textens sista utgång (stycke) och framför allt sista mening säger det mesta:
"Med bara någon månad kvar till 30 behöver Carolina Gynning givetvis inte ett uns smink för att vara mycket vackrare än de allra flesta. Fast det kanske inte ens en flerårig modellkarriär kan lära en för egen del – att det egentligen är allra vackrast att bara vara sig själv."
Kommentarer
Trackback
